Vi är ett rikemansgetto för kedjor av guld. Fortfarande kedjor, människor är fortfarande fängslade

Den braiga listan:

- Idag blev det sommartid. Det betyder att det är sommar nu.
- På onsdag är det april och då är det verkligen sommar.
- Snart är det sommar på riktigt. Och inte bara som man intalar sig själv för att stå ut. 
- Idag hittade jag en burk snabbkaffe som jag hade glömt bort att jag hade.
- Den 10e april åker jag hem till Umeå över påsklovet. 
- Den 17e april spelar Kultiration på Studion. Kommer bli phett!
- Mamma "monsterögat" Ulrika har blivit skelögd, men kommer snart att få det tillfixat. 
- Hälsade på Jonna i hennes otroliga kaffekiosk med neonlysrör. 
- Det finns färger i en vind <3 

I fredags så var jag och Samme helt random och otippat ute och festade på Stureplan. Det var som ett skämt. Alla killar hade backslick och skarfs, på riktigt alltså på riktigt!! Jag trodde att det bara var en myt, men det var så. ALLA hade det. Jag och Samuel var oälskade från första minut vi kom i på stället. Jag blev pekad på och skrattad åt av flertalet killar och Samuel blev armbågad av dansgolvet för att vi såg för fattiga ut. Jag hade sneakers på mig, och det var tydligen inte okej på Stureplan. Dom svarta skinnsofforna var tydligen också förbjudet område, men vi lyckades otroligt nog ändå smyga dit, ställa ner våra öl i ishinken och sitta där nästan en minut innan vi blev tillsagda att gå därifrån. 
När vi gick ut träffade vi en tjej med en liten charmant päls runt axlarna och ett otroligt chict läderband i pannan. Det är tydligen "the thing nu". Hon berättade att hon hade ett American Express Black-kort. Eller, det var egentligen hennes pappas, men hon använde det. Amex Black betyder obegränsat med kredit och det är bara värdens rikaste människor som har det. Man kan inte ens ansöka om det... man måste bli inbjuden. I sverige finns det bara 20 personer som har det kortet berättade hon. Hon sa även att hon tidigare hade haft American Express Gold, men det kortet hade hennes pappa dragit in eftersom att hon shoppade för 25.000 kronor i månaden. Som en liten parantes till denna otroliga berättelse om denna otroliga människa så kan jag även berätta att den gigantiska handväska som hon gick och släpade på var en 18årspresent från hennes pappa. Den var av märket Gucci och hade kostat fler tusenlappar än vad jag vågar nämna här. Hon avlutade med att säga "Asså, min pappa är faktikst inte SÅ rik. Han spenderar bara jävligt mycket pengar!". Jag och Samuel stod stumma. Sen skuttade hon iväg efter att ha slängt några cigaretter åt oss som nån slags välgörenhetgest eftersom att vi inte hade råd med egna. 

Efter det försökte vi ta oss in på Spybar. Jag hade ju sneakers på mig så jag kom inte in...



Frövrigt, det här med "Earth Hour" känns ju också lite som ett skämt. Alla människor släcker sina lampor en timme och sen är jorden räddad, eller vaddå? Då har vi dragit vårat strå till stacken? Då kan vi göra vad vi vill igen de resterande 364 dagarna och 23 timmarna på året? HAHAHA! Sug min obefintliga kuk.


HAHAHAHAHAHAHAHAHA!!!!!!!!!

Inatt sov jag en och en halv timme. Det känns inte okej, varken i kropp eller själ. Känner mig djuriskt trött. Trött, trött, trött och less. Det har liksom blivit standard nu. 
Imorgon blir det att kliva upp 05:30 för ännu en underbar repetition av 'Skuggan av Mart'.
Jag funderar på att lägga mig snart...

Ps. Det där rotmoset var inte så jävla nice som jag trodde. Det var rent ut sagt vidrigt faktiskt.

Pps. Ikväll är det Bob Dylan i Globen. Jag kommer inte att vara där.

Huvvaligen sävarpigen

Jag är så fruktansvärt less på mig själv. Känner mig trött. Blekgrå och överflödig på samma gång. Jag tror att det kan vara en av de stora anledningarna till att jag längtar bort från Stockholm så mycket. Att jag på nått sätt, lång inne i mig själv tror att jag ska bli någon annan bara jag kommer någon annan stans.
Jag känner mig lite förvirrad och ensam. Ensam i förvirringen. Fryser gör jag också. Inga pengar har jag och det är stökigt i mitt rum. Jag orkar inte gå ut med soporna trots att jag har planerat att göra det i minst tre dagar, och det finns aldrig någon tvättid i tvättstugan. Jag borde sluta snusa men vill inte. Däremot så vill jag spela teater. Men casting-kvinnan till långfilmen i skärgårdsmiljö hör aldrig av sig om tider, vilket gör mig bitter och ännu mindre sugen på att gå ut med soporna.



Ett litet plus i livet är dock att jag har funnit en oerhört bra sak för människor som precis som jag lever under existens minimum: korvar. Alltså, mat i korvar! Risgrynsgröt, rotmos, bönor... you name it. Jag fattar inte att jag inte har upptäckt det här för än nu. Idag köpte jag fyra korvar för 25 kronor. Det är ju typ mat hela veckan! Kanon...

Lite sämre än andra

Alla andra har så himla fina bloggar. Med färg och teman och spännande typsnitt, med vilka dom skriver spännande, intressanta och roliga saker om sina liv.
Det har inte jag. Min blogg är ful. Ful, ful, ful. Lite sämre, lite tråkigare. Jag vill också ha en fin blogg. Och skriva smarta saker som får alla som läser att tänka till.
Men nej. Min blogg ska såklart handla om hur mycket poäng jag har på QuadraPop eller att jag är sugen på rödbetssallad... grå och ful.

HAHAHA, bitterheten.




It's a town that I live in and it's a town that favours the winners

Amanda har åkt tillbaka till Karlstad igen och livet känns återigen trist och tråkigt.
Jag vill åka hem nu. Åka bort från Stockholm. Så långt bort det bara går.
Jag är så ofantligt less på den här staden, det gråa vädret som kissar en i ansiktet, alla bittra människor, stress och trängsel.
Jag vill bara slänga mig på ett tåg, hålla för öronen och skrika 'LALALALALALA!!!!'.


RSS 2.0