Ta bort pistolen ifrån tinningen

Bloggarens sötebrödsdagar är över, men trots detta så har jag ändå bestämt mig för att återuppliva min förlorade blogg och ge den en andra chans.
En ny refreshing start i mitt alldeles otroliga liv. Kanske endast en ursäkt till att få prata om mig själv. Jag gillar ju att klaga...
Hur som helst så är jag back on track utan ett endaste löfte om att det kommer att hålla.

I slutet av sommaren flyttar jag och mina trogna kumpaner ner till huvudstaden och Stockholms Elementära Teaterskola. SMTE05 lever vidare! Hurra och glädjetår!
Inget boende, inga pengar. Två-kronors-nudlar till frukost, lunch och middag och tanken på att definiera sig som 08:a lämnar efter sig en bitter smak i munnen. Mardrömmar om Tomas Neumann med läderpiska. Konsumtionshysteri kontra hemlös man på gatan.
Situation Stockholm i näven och tumulten av människor med jag-har-tappat-bort-mitt-barn-blick när man kastas framstupa med tusen trampande fötter mot ryggen och näsbenet krossat mot T-centralens stengolv. Du vet hur det ser ut, du har varit där...
Att smäda har i alla tider varit det nya svarta. Ändå är jag närmre mitt livs dröm än någonsin tidigare. Salivet riktigt rinner nerför hakan. Jag älskar det.

Skådespelardrömmen blomstrar och jag är kär. Jag antar att det inte blir mycket bättre!