Look out kid, there's something you did
Sjukt egentligen. Klockan är 07:03 på morgonen och jag sitter i mitt rum, vaken och redo fast inte alls redo. Alla saker är nerpackade och väggarna tomma. Alla farväl har sagts, om och om igen och ändå har ingenting riktigt sjunkit in. Det är som en ledsamhet i magen som jag inte fattar vad den gör där.
Amanda åkte nyss till jobbet. Hejdå tills nästa gång vi ses, på obestämd framtid, he-he-he.
Jag kände mig som en robot. Nä, fy fan vad jobbigt det var.
Och nu sitter jag här och tänker att om bara några timmar lämnar jag boet. Inte för att lämna boet utan för att jag måste. För att jag ska iväg och göra någonting annat, långt bort i en annan stad.
Jag insåg inatt att jag förmodligen aldrig heller kommer att återvända hem som i hem-hem. Förmodligen aldrig bo här igen.
Det var sista natten.
Det här är nog the final. Jaha. Hmmm.
Amanda åkte nyss till jobbet. Hejdå tills nästa gång vi ses, på obestämd framtid, he-he-he.
Jag kände mig som en robot. Nä, fy fan vad jobbigt det var.
Och nu sitter jag här och tänker att om bara några timmar lämnar jag boet. Inte för att lämna boet utan för att jag måste. För att jag ska iväg och göra någonting annat, långt bort i en annan stad.
Jag insåg inatt att jag förmodligen aldrig heller kommer att återvända hem som i hem-hem. Förmodligen aldrig bo här igen.
Det var sista natten.
Det här är nog the final. Jaha. Hmmm.
Kommentarer
Trackback
