Ta bort pistolen ifrån tinningen

Jaha, nu har jag fått kryckor. Dö-foten har fortfarande inte blivit bättre och fortsätter bara att hylla tyngdlagen varje gång jag försöker lyfta den. Jävla skit.
Som den envisa och stolta människa jag är så fnyser jag naturligtvis åt tanken på att stappla fram med krycka i renaste Dr. House-anda och tänker att än är jag inte död!
Testade dom ändå lite smått i mitt rum när ingen såg på. Bara för sakens skull alltså!
Pappa vill dessutom att jag ska ringa om en tid på vårdcentralen så att dom kan checka läget och dokumentera ifall det skulle bli en försäkringsfråga. Man kan ju hoppas.
Skulle i alla fall inte vara fel om jag kunde få lite stålar utifrån fanskapet, då jag inte bara är handikappad utan dessutom arbetslös och pank.

Dagen har varit fin förövrigt. Vaknade hos Amanda som redan hade åkt till jobbet (det har börjat bli lite av en vana att vakna upp ensam i familjen Holmströms hus på vardagarna) och stapplade in till stan för att träffa Aiko som har kommit hem efter sushisäsongen i Vemdalen.
Aiko bjussade på hummusbagel och kaffe och vi diskuterade det faktum att den biologiska klockan inte alls är biologisk utan endast ett påhitt och ett (synnerliget) dåligt argument för samtidens kvinnor att föröka sig. För let's face it, vem vill egentligen pressa ut en unge som man måste mata varje kvart i arton år?
Eller okej, barn vill man väl kanske skaffa i sinnom tid, men när man nått en viss ålder så utvecklas det nästan till ett tvång från samhällets skenheliga sida. Usch.



Sushibilden som jag tog under mina arbetsveckor i Vemdalen har blivit tryckt och publicerad, och jag känner mig mäkta stolt över att både ha tagit bilden och gjort sushin.
Förvånandsvärt nog så har bilden även blivit skickad till Japan, sushins moderskepp.
Shit. Känns konstigt med tanke på att jag varken har ett särskilt bra objektiv eller photoshop. Men hey, publicitet. Hurra!
Inte för att det är en karriär som fotograf jag har i åtanke, utan för att jag helt enkelt suktar efter uppmärksamhet.

Ja hujedamig. Om exakt tio dagar åker jag till Frankrike. Kul känner jag.
Måste kolla upp hur det ligger till med bussbiljetterna till Stockholm som jag bokade åt mig och Emma nu när bussföretagen tydligen har gått i strejk. Så himla typiskt.
Höjden av besvikelse över att vi inte kunde lifta med lastbil ner som vi först hade tänkt. Roadtrip med medelålders norrländsk man med ölmage, Statoil-kaffe och Maxmat.
Wunderbaum i backspegeln.
Kanske en något spänd tystand.
Någon bryter isen med en kommentar om fälgar...
Vi hade nog gillat varandra.

Det regnar ute.
Nyköpt havremjölk i kylen.
Galago finns att läsa.
Hej.