Kärlekens historia
"Jag ville fråga vart han hade blivit begravd; det hade inte stått något om det i tidningen. Plötsligt ångrade jag att jag hade köpt min egen gravplats så lång tid i förväg. Om jag hade vetat om det hade jag kunnat vara tillsammans med honom. I morgon. Eller nästa dag. Jag hade varit rädd för att lämnas till hundarna. Jag hade gått till mrs Freids gravplats på Pinelawn och det hade verkat vara ett trevligt ställe. En mr Simchik visade mig runt och gav mig en broschyr. Jag hade tänkt mig någonting under ett träd, en tårpil kanske, kanske med en liten bänk. Men. När han talade om priset för mig blev jag nedslagen. Han visade vad jag hade att välja på, några platser som antingen låg alldeles för nära vägen eller där gräset växte dåligt. Ingenting med ett träd? Frågade jag. Simchik skakade på huvudet. En buske? Han slickade på ett finger och bläddrade igenom sina papper. Han hummade och muttrade med till slut gav han efter. Vi har kanske någonting, sa han, det är dyrare än vad ni hade tänkt betala, men ni kan få göra avbetalningar. Den låg i bortre änden, i utkanten av den judiska delen. Den låg inte precis under något träd med i närheten av ett, tillräckligt nära för att några av dess löv skulle falla ner på mig om hösten."
Jasså min flicka. Du läser Nicole Krauss.