Ta bort pistolen ifrån tinningen

Jag är så fruktansvärt less på mig själv. Känner mig trött. Blekgrå och överflödig på samma gång. Jag tror att det kan vara en av de stora anledningarna till att jag längtar bort från Stockholm så mycket. Att jag på nått sätt, lång inne i mig själv tror att jag ska bli någon annan bara jag kommer någon annan stans.
Jag känner mig lite förvirrad och ensam. Ensam i förvirringen. Fryser gör jag också. Inga pengar har jag och det är stökigt i mitt rum. Jag orkar inte gå ut med soporna trots att jag har planerat att göra det i minst tre dagar, och det finns aldrig någon tvättid i tvättstugan. Jag borde sluta snusa men vill inte. Däremot så vill jag spela teater. Men casting-kvinnan till långfilmen i skärgårdsmiljö hör aldrig av sig om tider, vilket gör mig bitter och ännu mindre sugen på att gå ut med soporna.



Ett litet plus i livet är dock att jag har funnit en oerhört bra sak för människor som precis som jag lever under existens minimum: korvar. Alltså, mat i korvar! Risgrynsgröt, rotmos, bönor... you name it. Jag fattar inte att jag inte har upptäckt det här för än nu. Idag köpte jag fyra korvar för 25 kronor. Det är ju typ mat hela veckan! Kanon...