Ta bort pistolen ifrån tinningen

Good news guys! Eftersom att jag för tillfället befinner mig i Umeå under jullovet så har jag inte kunnat värma fötterna mot elementet på över en vecka! (Spelade ingen roll att jag skrev ett helt blogginlägg om min upptäckt, jag fortsatte ändå att värma dem omedvetet).
Och tro et' eller ej! Men jag tror att bortdomningen håller på att släppa!
Det var då en välsignad god jul vi fick i år va?!

Alltså... ovansidan på min fot är fortfarande bortdomnad. Den har varit det i en och en halv månad nu, och idag så upptäckte jag att även den andra foten har följt exemplet.
Jävulskt störigt. Detta betyder att mina tankar om en nerv som kommit i kläm knappast stämmer. Men jag har en ny teori. Jag tänker att det kanske beror på att jag alltid värmer mina fötter mot elementet när jag sitter vid datorn. Brukar alltid stoppa in fötterna mellan spjälorna, och de områdena på respektive fot som är bortdomnade är alltid de som värms mest.
Brukar typ vara helt röd och svidig när jag går därifrån.
Jag måste alltså gradvis ha brännskadat mig själv. Så himla typiskt mig.
Ja, det måste vara så. Jag måste sluta värma fötterna mot elementet.

Problemet med ett stort utbud av festivaler under somrarna är att varje festival lyckas boka varsin av mina favoritartister. Arvikafestivalen kändes givet när dom för nån månad sedan bokade Depeche Mode, men nu har Hultsfred bokat Regina Spektor, och om sanningen ska fram så känner jag mig en smula kluven!
Tänk vad fantastiskt livet hade varit om man hade fått en sisådär 20.000 kronor varje sommar att roa sig för. Men nu är det ju inte så.

Stört less på Stockholm förövrigt. Mer än innan alltså.
Citat jag själv i somras: "Haha! Gud, tänk Stockholm under julruschen!!".
Vad som då var en bisarr tanke om en avlägsen framtid har nu blivit verklighet.

ÅH, JAG HAR SÅNNA PROBLEM...

Det var ett julbord. Ett stort julbord med tillhörande glöggmingel och julgran på scenen. Tomas var finklädd kvällen till ära, med röd väst och fluga, och alla lärare var där och umgicks i gemytlig frid. Danslärare Anna-Lena svängde runt på dansgolvet i sin broderade kåpa och gjorde harmoniska västafrikanska rörelser i julölsdimman, och röstlärare Anna diskuterade med eleverna hur man bäst skulle förhålla sitt röstläge under diverse högljuda tillställningar utan att överspänna stämbanden. Det kändes som Hogwarts.

Imorgon är det dags för den mytomsbundna och nervpirrande "nattövningen". Det har spekulerats kring ämnet i några veckor nu, och slutsatsen vi har dragit är att vad som helst kan ske. Vad som helst. Herregud, det skulle inte förvåna mig om gubben tvingade oss att simma över vattnet vid Fridhemsplan mitt i den iskalla decembernatten. För att härdas som människor och skådespelare. Old polish way. Vi har ändå blivit givna kommentarer så som "det här kommer vara det viktigaste ni gör under den här utbildningen" och "först efter nattövningen kommer ni att vara spelbara". Men som sagt, ingen vet vad som komma skall. Den enda information vi har fått är att vi ska ha med oss handduk och gummistövlar...