Faktum
Nu är det vinter igen.
(Även i Stockholm)
Kärlekens historia
"Jag ville fråga vart han hade blivit begravd; det hade inte stått något om det i tidningen. Plötsligt ångrade jag att jag hade köpt min egen gravplats så lång tid i förväg. Om jag hade vetat om det hade jag kunnat vara tillsammans med honom. I morgon. Eller nästa dag. Jag hade varit rädd för att lämnas till hundarna. Jag hade gått till mrs Freids gravplats på Pinelawn och det hade verkat vara ett trevligt ställe. En mr Simchik visade mig runt och gav mig en broschyr. Jag hade tänkt mig någonting under ett träd, en tårpil kanske, kanske med en liten bänk. Men. När han talade om priset för mig blev jag nedslagen. Han visade vad jag hade att välja på, några platser som antingen låg alldeles för nära vägen eller där gräset växte dåligt. Ingenting med ett träd? Frågade jag. Simchik skakade på huvudet. En buske? Han slickade på ett finger och bläddrade igenom sina papper. Han hummade och muttrade med till slut gav han efter. Vi har kanske någonting, sa han, det är dyrare än vad ni hade tänkt betala, men ni kan få göra avbetalningar. Den låg i bortre änden, i utkanten av den judiska delen. Den låg inte precis under något träd med i närheten av ett, tillräckligt nära för att några av dess löv skulle falla ner på mig om hösten."
Syndens sötma
Vi åt rödbetssallad, trots att det inte ens är december än.
Det var så himla himla gott. Vi ska äta det igen ikväll.
Jävulskt störig muffin
Faktum
Han bröt dessutom på tyska
Man: Excuse me, do you speak English?
Jag: Yes
Man: I'm sorry to ask you such a strange question, but I just came from the hairdresser and I think they might have cut me with the scissor. Would you mind take a look at my ear?
Jag: ....
Man: Can you see any cuts? Is there any blood?
Jag: No, I see no blood
Man: Okay then! Thank you!
Jag: ....
Polska konserver
Den ligger i Hökarängen och har extrapris på en massa värda saker.
Till exempel Polska konserver.
Vi åkte dit idag och handlade. Det ägde.
Jag ska alltid åka dit.
Det är jätte konstigt! Ovansidan på min högra fot är typ helt bortdomnad, och har varit så i en vecka nu.
Påminner lite om då jag hade droppfot i somras bortsett från att den inte droppar.
Kanske är det nån nerv i knät som kommit i kläm igen efter allt krälande på golvet då vi spelat odefinierbara djur på skolan.
Jag blir alltid sjukt nojig. Tror typ att jag fått cancer eller nåt. Minst.
Fick jättehemska bilder ikväll när jag försökte sova av hur det sakta sprider sig tills jag blir helkroppsförlamad och inte kan göra nåt själv längre och Amanda får sondmata mig med de Polska konserverna...
:)
Vilket jävla uttryck! Haha!
Seriöst
Igår var verkligen inte en dag i livsgnistans tecken.
Jag var så trött så Heliga Birgittas kvarlevor verkade fan pigga i jämförelse...
