Men he ä int' en miljon

922230 poäng på QuadraPop.
Sjukt störigt.
Så nära en miljon, men ändå så långt bort...

QuadraPop och snus och Amanda och pengar och livet och Henry och skratt och allvar och skoj och och och

Hej hej bloggen. Jag är tyvärr inne i en icke-blogga-period, som ganska ofta. Men för vänlighetens skull så tänkte jag uppdatera mina få läsare jag ändå kan tänkas ha på vad som försigår i mitt liv för tillfället.
Jag är tillbaka i Stockholm efter jullovet i Umeå som var helt fantastiskt. Helgen har jag spenderat isolerad på mitt rum i Sköndal, av anledningarna att jag har varit sjuk, spelat QuadraPop på mobilen (798615 poäng!) samt slutat snusa. Jag och Amanda ska nämligen till Barcelona i sommar har vi bestämt så nu är det dags att snåla extra mycket. Mer än innan alltså. Och jag sparar ändå 500 kr i månaden på att sluta snusa. Jag känner mig nervig och rastlös och kan bara tänka på snus och spelar därför extra mycket QuadraPop för att distrahera mig om än bara för en stund. Men det går bra.
(QuadraPop är förövrigt det nya svarta. Jag spelar varje sekund jag får tillövers. Det har nästan blivit en sjuklig överdrift).

En annan rolig grej är att Amanda har flyttat till Värmland och sin nya skola. Jag saknar henne oerhört mycket och hoppas att hon trivs och mår bra och känner att hon får göra någonting som hon blir glad av. Jag längtar tills jag får åka och hälsa på henne. Min fina fina bästa älskade Amanda.

HEJ BLOGGEN!

Good news guys! Eftersom att jag för tillfället befinner mig i Umeå under jullovet så har jag inte kunnat värma fötterna mot elementet på över en vecka! (Spelade ingen roll att jag skrev ett helt blogginlägg om min upptäckt, jag fortsatte ändå att värma dem omedvetet).
Och tro et' eller ej! Men jag tror att bortdomningen håller på att släppa!
Det var då en välsignad god jul vi fick i år va?!


Typiskt...

Alltså... ovansidan på min fot är fortfarande bortdomnad. Den har varit det i en och en halv månad nu, och idag så upptäckte jag att även den andra foten har följt exemplet.
Jävulskt störigt. Detta betyder att mina tankar om en nerv som kommit i kläm knappast stämmer. Men jag har en ny teori. Jag tänker att det kanske beror på att jag alltid värmer mina fötter mot elementet när jag sitter vid datorn. Brukar alltid stoppa in fötterna mellan spjälorna, och de områdena på respektive fot som är bortdomnade är alltid de som värms mest.
Brukar typ vara helt röd och svidig när jag går därifrån.
Jag måste alltså gradvis ha brännskadat mig själv. Så himla typiskt mig.
Ja, det måste vara så. Jag måste sluta värma fötterna mot elementet.


Livets kval

Problemet med ett stort utbud av festivaler under somrarna är att varje festival lyckas boka varsin av mina favoritartister. Arvikafestivalen kändes givet när dom för nån månad sedan bokade Depeche Mode, men nu har Hultsfred bokat Regina Spektor, och om sanningen ska fram så känner jag mig en smula kluven!
Tänk vad fantastiskt livet hade varit om man hade fått en sisådär 20.000 kronor varje sommar att roa sig för. Men nu är det ju inte så.

Stört less på Stockholm förövrigt. Mer än innan alltså.
Citat jag själv i somras: "Haha! Gud, tänk Stockholm under julruschen!!".
Vad som då var en bisarr tanke om en avlägsen framtid har nu blivit verklighet.

ÅH, JAG HAR SÅNNA PROBLEM...


Nattövningen

Det var ett julbord. Ett stort julbord med tillhörande glöggmingel och julgran på scenen. Tomas var finklädd kvällen till ära, med röd väst och fluga, och alla lärare var där och umgicks i gemytlig frid. Danslärare Anna-Lena svängde runt på dansgolvet i sin broderade kåpa och gjorde harmoniska västafrikanska rörelser i julölsdimman, och röstlärare Anna diskuterade med eleverna hur man bäst skulle förhålla sitt röstläge under diverse högljuda tillställningar utan att överspänna stämbanden. Det kändes som Hogwarts.


OMG

Imorgon är det dags för den mytomsbundna och nervpirrande "nattövningen". Det har spekulerats kring ämnet i några veckor nu, och slutsatsen vi har dragit är att vad som helst kan ske. Vad som helst. Herregud, det skulle inte förvåna mig om gubben tvingade oss att simma över vattnet vid Fridhemsplan mitt i den iskalla decembernatten. För att härdas som människor och skådespelare. Old polish way. Vi har ändå blivit givna kommentarer så som "det här kommer vara det viktigaste ni gör under den här utbildningen" och "först efter nattövningen kommer ni att vara spelbara". Men som sagt, ingen vet vad som komma skall. Den enda information vi har fått är att vi ska ha med oss handduk och gummistövlar...


Faktum



Nu är det vinter igen.
(Även i Stockholm)


Kärlekens historia

"Jag ville fråga vart han hade blivit begravd; det hade inte stått något om det i tidningen. Plötsligt ångrade jag att jag hade köpt min egen gravplats så lång tid i förväg. Om jag hade vetat om det hade jag kunnat vara tillsammans med honom. I morgon. Eller nästa dag. Jag hade varit rädd för att lämnas till hundarna. Jag hade gått till mrs Freids gravplats på Pinelawn och det hade verkat vara ett trevligt ställe. En mr Simchik visade mig runt och gav mig en broschyr. Jag hade tänkt mig någonting under ett träd, en tårpil kanske, kanske med en liten bänk. Men. När han talade om priset för mig blev jag nedslagen. Han visade vad jag hade att välja på, några platser som antingen låg alldeles för nära vägen eller där gräset växte dåligt. Ingenting med ett träd? Frågade jag. Simchik skakade på huvudet. En buske? Han slickade på ett finger och bläddrade igenom sina papper. Han hummade och muttrade med till slut gav han efter. Vi har kanske någonting, sa han, det är dyrare än vad ni hade tänkt betala, men ni kan få göra avbetalningar. Den låg i bortre änden, i utkanten av den judiska delen. Den låg inte precis under något träd med i närheten av ett, tillräckligt nära för att några av dess löv skulle falla ner på mig om hösten."


Syndens sötma

Igår ledde Amanda in mig på satans syndfulla väg.
Vi åt rödbetssallad, trots att det inte ens är december än.  
Det var så himla himla gott. Vi ska äta det igen ikväll.

Jävulskt störig muffin


Faktum

Snart är det vinter igen.

Han bröt dessutom på tyska

Man: Excuse me, do you speak English?

Jag: Yes

Man: I'm sorry to ask you such a strange question, but I just came from the hairdresser and I think they might have cut me with the scissor. Would you mind take a look at my ear?

Jag: ....

Man: Can you see any cuts? Is there any blood?

Jag: No, I see no blood

Man: Okay then! Thank you!

Jag: ....


Polska konserver

Jag och Samuel har hittat en jävligt värd matbutik.
Den ligger i Hökarängen och har extrapris på en massa värda saker.
Till exempel Polska konserver.
Vi åkte dit idag och handlade. Det ägde.
Jag ska alltid åka dit.

Det är jätte konstigt! Ovansidan på min högra fot är typ helt bortdomnad, och har varit så i en vecka nu.
Påminner lite om då jag hade droppfot i somras bortsett från att den inte droppar.
Kanske är det nån nerv i knät som kommit i kläm igen efter allt krälande på golvet då vi spelat odefinierbara djur på skolan.
Jag blir alltid sjukt nojig. Tror typ att jag fått cancer eller nåt. Minst.
Fick jättehemska bilder ikväll när jag försökte sova av hur det sakta sprider sig tills jag blir helkroppsförlamad och inte kan göra nåt själv längre och Amanda får sondmata mig med de Polska konserverna...

:)

Att "peka fuck-you".
Vilket jävla uttryck! Haha!

Seriöst

Igår var verkligen inte en dag i livsgnistans tecken.
Jag var så trött så Heliga Birgittas kvarlevor verkade fan pigga i jämförelse...


Lip up fatty

Alltså.
Jag är så sjukt sugen på rödbetssallad.
Det är det enda jag har tänkt på i flera veckor nu.
Rödbetssallad.
Seriöst, jag tänker på det minst en gång per dag.



Muskulös men ändå varsam



Det är därför jag älskar dig.

Charmant

Åh herre gud vilken pärs livet är för tillfället. Amanda har åkt hem till Umeå efter sin visit så nu är jag en ensam arbetsnarkoman utan fritid igen. Skola dygnet runt (absolut ingen överdrift!) och det faktum att jag har 154 kronor på kontot till slutet av månaden känns ju onekligen fabulöst.
Känns dock oerhört tillfredställande för själen att Antikenseminariet är över efter några veckors sömnlöst slit. Nu är det kabaré på fredag och sen hoppas jag få en stillsam sovmorgon åtminstone en dag i veckan. Bortsett från de satans cirkusnumren (jag ska vara en giraff) som toppar prestationsångesten som en klick mjukfluffad grädde.


Skolan kan dock vara en spännande historia där ingen vet vad som komma skall beroende på omständigheterna runt omkring. Så som hur mycket sömn man fått, hur långt in på natten man repade kvällen innan, hur mycket ångest by night som cirkulerar och hur mycket kaffet flödar. Eller om Tomas är arg (d.v.s. taggad). Idag var en sådan dag, och ingen skonades. Min giraff tvingades breakdanca, och jag fällde en stilla tår inombords.


Nu ska jag krypa ner i bädden och låta sömnens oskuldsfulla skynke svepa in över mig. Kanske har jag funnit friden tills imorgon. Godnatt livet.













Charmant.


Det bästa sen Spirello

WAAAAH! JAG DÖR SÅ JAG DÖR!
Fick precis veta att ett av mina allra största favoritband genom alla tider, som följt mig genom högstadie och gymnasium, sommar och vinter, glädje och sorg, ska spela på Arvikafestivalen i sommar! Depeche Mode lägger beatet, jag kommer vara där, och just nu så känner jag mig som en fnittrig tonårstjej som inte kan sitta still och definitvt kommer att kyssa sin David Gahan-affisch innan hon somnar.


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0